2 september 2014

Sensommarens ljusspridare och solfångare

Nu när trädgården ser värre ut än den någonsin gjort (vad hände?) är jag extra glad i mina olika prydnadsgräs som verkligen kan konsten att sprida ljus över alltsammans - både bildligt men även bokstavligt talat. Nu lyckas de fånga solljuset så vackert och samtidigt min blick, ja de nästan trollbinder mig, och vips blir allt det sommarbrända och fula mindre synligt.







Jag som vanligtvis brukar lägga stor vikt vid helhetsintryck, kontraster och olika växters samspel kom på mig själv med att gå och "blunda" för det mesta och bara titta efter solstrålarnas lek i grönskan idag. Men någon gång måste man få ta på sig skygglapparna och bara låta ögat se det som fångar det just för stunden. Som för tidigt gulnande blad, dagglittrande kryddsalvia, kopparlönnens lysande barkflagor och en liten Malaika som fångar en vittring i luften.








Kramar från Anna Vattenkanna

1 september 2014

Efter regn kommer solsken

Extremväder igen - ingen har väl kunnat undgå att Malmö formligen dränktes under söndagsdygnet när himlen öppnade sig och hällde ut 100 mm regn på mindre än ett dygn över oss. Ofantliga mängder som inte hann rinna undan och ni har säkert sett översvämningsbilderna i media.

Själv blev jag inte drabbad - både hus och trädgård står kvar - men gårdagens besök på Sofiero och Trädgårdsfesten regnade inne eftersom jag inte kunde ta mig till Helsingborg.






I trädgården ser det mer än rufsigt och tufsigt ut just nu. Katsuran och olika lönnar är rejält torkskadade sedan någon månad tillbaka och nu är alla träd, buskar och prydnadsgräs dessutom rejält nertyngda av gårdagens hällregn och alltsammans ser bara för sorgligt ut.






På morgonens inspektionsrunda hittade jag trots allt en liten ljusglimt och det var pärlrönnens små vita frukter som satt och glimmade inne i all grönskan. Det är första gången som den har satt frukt och det får man vara glad åt.




För att återgå till vädret och klimatförändringarna så är jag djupt oroad över hur det ska gå för vårt klot. Att alla väderextremer bara skulle vara normala variationer tror jag definitivt inte på och vi lär få uppleva mer och fler obehagliga extremer på grund av växthuseffekten framöver. Så sorgligt.

Kramar från Anna Vattenkanna 

29 augusti 2014

Uthålliga långblommare i kruka

Den heta och torra sommaren 2014 har verkligen varit krävande för krukodlade växter och det är väl inte bara jag som har vattnat och vattnat och vattnat kan jag tänka. Trots att jag har stora krukor med jord av riktigt bra kvalitet (näringsrik och med bra vattenhållande egenskaper) så har jag haft svårt att hålla jämna steg med uttorkningen under soliga, heta och blåsiga dagar.




Mest imponerad är jag över den uppstammade fuchsian som blommat hela sommaren trots att den står helt "fel" i direkt solgassigt läge ute på trädäcket. Hänglobelia Lobelia erinus pendula har också blommat kontinuerligt sedan i slutet på maj men den tycker bättre om sol så det är inte lika märkvärdigt, men likväl en prestation.






I en zinkhink har jag alunrot Heuchera 'Plum Royal' och kärleksört Hylotelephium 'José Aubergine' som har varit en vacker kombo ända sedan i våras men når sin peak nu när kärleksörten blommar. Två tuffingar som klarar det mesta och som får stå kvar i hinken även under vintern.








Vid sidan om trädäcket har jag en zinkbalja med strandtema och i den har strandtriften Armeria maritima 'Vesuvius' just börjat blomma om. Övriga växter är kalifornisk fetknopp Sedum spathulifolium purpureum, kärleksört Hylotelephium 'José Aubergine'brokbladig rysk martorn Eryngium 'Jade Frost', tofsäxing Koeleria glauca 'Coolio' och bergnejlika Dianthus gratianopolitanus 'Whatfield Cancan' som alla är extremt torktåliga och uthålliga så länge de står i ett väldränerat läge.










Kramar från Anna Vattenkanna

28 augusti 2014

Stocklöpning

Jag lät mina salladsplantor stå kvar och nu har de ränt iväg och ser ut som små granar - jag har fått en liten miniskog i grönsakslandet. Det ser ganska fint ut faktiskt!








Redan i våras funderade jag på hur trädgården skulle se ut framåt sensommaren eftersom allting var en månad tidigare än vanligt. Sedan torkan och hettan på det... Jo, trädgården ser lite trött ut, som den brukar se ut i slutet på september, och något annat hade jag inte väntat mig heller. Men lite sorgligt är det allt.






Kramar från Anna Vattenkanna

26 augusti 2014

Kruksafari

Nu är jag hemma igen efter lite olika ö-semestrar och den senaste resan gjorde dotter F och jag till Santorini där vi hade en avkopplande vecka tillsammans. Tidiga morgnar gick jag ut på kruksafaris - alltså jag spanade speciellt efter blomkrukor och planteringskärl och hittade en hel del roliga och några vackra.




















Min egen krukfavorit blev den på första bilden; det spruckna terrakottafatet planterat med olika succulenter som på ett dödsföraktande sätt balanserar på krönet av en vitkalkad mur någonstans i staden Oia. 




Kramar från Anna Vattenkanna